För tre år sedan förlorade Tarek Arnaout en närstående i suicid, något som gjorde honom fullständigt förkrossad. Nu föreläser han om hur han lyckades ta sig igenom frustrationen, ilskan och tomheten.
– Det är viktigt att våga visa sig svag och att prata om sina känslor. När jag till sist ringde en psykologi var det som att hitta ett ljus i mörkret.
VÄXJÖ. Att förlora en närstående är plågsamt och upprivande. I 20-åriga Tareks fall det var bästa vännen som valde att ta sitt liv.
– Vi hade varit vänner sedan årskurs fem. Han var den första som brydde sig och frågade hur jag mådde. Tillsammans sporrade vi varandra till utmaningar och kom sedan i gymnasiet att tillsammans hålla inspirationsföreläsningar i matematik.
Tarek hade sett fram mot att få fortsätta jobba med sin vän, men så en dag var han plötsligt borta.
– Jag kände skuldkänslor. Mitt sista minne är att jag ringde honom kvällen före självmordet och frågade om en tjänst. Tänk om jag istället frågat om hur han mådde?
Perioden efter dödsfallet försökte Tarek intensivt vara närvarande och delaktig bland vännens familj och vänner.
– Jag ville visa mitt stöd och rädda världen i hans minne, men jag glömde att ta hand om mig själv...
LÄS MER I VK 45, UTE 8/11
DAVID FÄRDIGH
