När Marmen Quartet besöker Tingsryd och Söderportkyrkan har de med sig tre stråkkvartetter av helt olika karaktär. Med känsla och exakthet formar kvartetten eftermiddagen till en svårslagen upplevelse.
TINGSRYD. Under en månads tid har Marmen Quartet med anledning av Beethovens 250-årsjubileum rest runt i södra Sverige med Beethovens samtliga stråkkvartetter i bagaget. Åtta konserter har presenterat två av Beethovens kvartetter var. Varje konsert har också bjudit på ytterligare en kvartett som på olika sätt relaterar till Beethoven. I Tingsryd Philip Glass minimalistiska tredje stråkkvartett som består av sex satser och ursprungligen fungerade som musik till Paul Schraders film Mishima.
De sex satserna varieras i rytmisk karaktär från stilla, romantiskt vilsamt till drivande energiskt, men i botten tycks det genomgående finnas en närmast metronomisk exakt puls som bryts av bågformade löpningar. Upprepande med små variationer och rytmförskjutningar som tar tag desto mer just mot det repetitiva och till synes enkla.
Spelet är obegripligt exakt och klart, en exakthet som snart ska återkomma i en helt annan karaktär när man tar sig an Beethovens elfte stråkkvartett i f-moll. Kvartetten inleds på ett sätt som kan ta andan av åhöraren och den släpper inte sitt tag förrän den sista tonen klingat ut. Här har Beethoven med sig hela sin stora palett av verktyg och i satserna har han packat upplevelserna tätt, tätt med dramatik och energi, romantik och skönhet. Gång på gång slås man av hur han överallt flätar in de vackraste av små melodier eller teman. Ofta mollstämt och sorgset. Som till exempel i den långsamma och allvarstyngda andra satsen där en vacker melodisk fras vandrar genom stämmorna.
Det material Beethoven lämnat ifrån sig hanteras av Marmen Quartet på ett närmast magiskt sätt. Musiken framförs expressivt och med svårbegriplig exakthet, stor dramatik och också, av och till, med en lekfull lätthet...
LÄS MER I VK 12, UTE 20/3
TORE SJÖQVIST
